LASEK

Det finns många typer av äventyr. Nedan är en text jag skrev ihop efter min LASEK-operation mot närsynthet för ett halvår sedan

Lasek-behandling

Jag har haft glasögon sedan jag gick på mellanstadiet (-88) och anvöänt linser sedan tidigt nittital. Då jag aldrig riktigt känt mig bekväm med glasögon eller pillet varje morgon med linser har jag länge funderat på en närsynthetsoperation.

Till slut blev det nu dax och efter att ha sparat ihop tillräcklig mängd pengar och kollat in olika kliniker på nätet bestämde jag mig för K:s ögonkinik i Umeå och bokade en tid fredagen den 7/9 2007. Detta är en berättelse om mina erfarenheter under dagarna mest skriven för att berätta för andra som funderar på en liknande operation hur det fungerar.

Syftet med denna text är framförallt att beskriva mina högst personliga reflektioner om hur jag upplevde ingreppet för andra som funderar på om de ska göra detsamma.

Innan operationsdagen

En vecka innan operationen fick jag besked om att jag inte fick använda linser samt att jag skulle använda ögondroppar 3 ggr/dag.

En något förvirrad diskussion uppkom om jag skulle genomgå behandlingen LASIK eller LASEK. Diskussioben blev mer komplicerad av att läkaren talade med finlandssvensk brytning varvid de olika behandlingsmetodernas uttal var detsamma. Vi bestämde, så vitt jag förstod, att vi skulle göra en LASEK, vilket är något billigare, något bättre rehabilitering och mindre smärtsamt (om jag förstått det hela rätt) men inte kan göras om synfelet överstiger -4, något jag alltså inte gjorde (jag hade -3.75). Jag blev inte klokare av att någon ringde mig en vecka innan operationen och menade att jag inte skulle kunna göra en LASIK den aktuella dagen eftersom det krävde återbesök dagen efter vilket inte var möjligt för läkaren. Däremot gick en LASEK bra. Jag förstod inte fullt ut eftersom detta var vad jag bokat och gick glatt med på att göra en LASEK.

Vidare fick jag frågan om jag önskade vågfrontsbehandling eller ej. Om jag önskade detta kostar det 2000 kr extra/öga Detta kan, enligt vad jag fick höra, göra att synen blir något bättre, dock främst för mörkerseendet. När jag surfade vidare kunde jag se att de flesta andra kliniker låter en ögonläkare avgöra om det behövs vågfrontsbehandling eller ej, här överläts detta beslut på kunden. Man fick en känsla som påminner om tandläkaren där man med munnen full av diverse verktyg får frågan om man vill göra en brygga för 13.000 kr, något som tandläkaren varmt rekommenderar och man själv inte har en aning om är lämpligt eller ej utan bara snällt accepterar vad tandläkaren föreslår.

Operationsdagen

Vi hade bokat en tid kl. 10.00. Eftersom vi bor 40 mil från Umeå åkte vi eftermiddagen innan och sov över i stan. Först välkomnades jag av en sköterska som hälsade mig välkommen och bad mig fylla i en enkät. Hon menade att jag skulle lämna luckor där jag var osäker på svaren och att läkaren skulle gå igenom detta med mig senare. Detta gjordes dock aldrig insåg jag någon dag senare och insåg samtidigt att det då säkert redan var överspelat.

Sedan fick jag sätta mig vid en massa olika apparater som såg väldigt avancerade ut och mätte diverse saker i mina ögon.De flesta verkade ha inbyggda kameror som bedömde mina synfel, tjockleken på hornhinnan, trycket i ögat och säkert mycket annat. Mitt synfel bedömdes till -3.75 vilket gjorde behandlingen möjlig. Efter detta fick jag sitta och vänta en stund innan det var dags att träffa doktorn. Han fortsatte med att göra diverse test för att se om behandling var möjlig. Även han konstaterade att så var fallet vilket var skönt med tanke på att vi åkt 40 mil, tagit ledigt från jobbet och engagerat mig med att droppa ögondroppar 3 ggr om dan i vecka inför operationen. Sedan var det återigen dags att vänta en stund medan han gjorde ordning maskinen och hade samma diskussion med en annan kille.

Ingreppet

Det handlade alltså om en LASEK med vågfrontsbehandling. Jag kom in i ett rum där läkaren och en sköterska, som tidigare förklarat för mig vilka ögondroppar och värktabletter jag fått i en påse och när jag skulle ta dessa, tog emot mig och sa åt mig att lägga mig på en säng. Jag gjorde så och fann mig självliggande tittandes upp i 3 röda lampor. Läkaren började med att droppa bedövning i ögonen och fortsatte med detta tills det slutade svida. Han satte då en fjäder på ena ögat för att hålla upp ögonlocket och sedan en ring runt irisen på ögat (allt detta har jag fått berättat för mig och är alltså inte något jag kunnat se själv, det bör dock vara ganska nära sanningen då jag tror mitt minne är den största felkällan i sammanhanget) och drog ytskiktet åt sidan. Detta kändes lite suspekt med var inte obehagligt. Det var dock omöjligt att se något vettigt efter detta och sedan kördes en maskin ca 30 sekunder i ena ögat. Det var omöjligt att se något under tiden och allt jag såg var en röd mosaik som dansade framför mina ögon. Under dessa 30 sekunder räknade sköterskan tiden med kommentarer såsom 5 sekunder, 10 sekunder osv tills tiden var ute. Detta var bra för det var svårt att ha någon riktig tidsuppfattning och vara riktigt avslappnad under tiden. Tidsräkningen gav en obestämd känsla av att de visste vad de gjorde (eller i alla fall att de visste hur länge de skulle göra det). Sedan var det dax för själva laserbehandlingen (som om jag förstått det hela rätt går ut på att bränna bort lagom mycket av hornhinnan för att denna ska kompensera för det som linserna eller glasögonen gjorde annars). Inte heller detta kändes något speciellt, däremot luktade det en illa passande lukt av bränt hår (har man hår i ögat?) Jag var dock förvarnad om lukten och accepterade den, med vissa tvivel, som en del av behandlingen.

Efter laserbehandlingen sköljdes ögat med något som kändes som litervis av vatten (det var sannolikt mycket mindre) vilket var ganska obehagligt då det var en kyla som var "inne" i ögat. Sedan drog han tillbaka ytterhöljet på ögat (det finns sannolikt ett mer vetenskapligt namn än ytterhölje men jag kan för tillfället tyvärr inte plocka fram något sådant ur minnet) och satte på en bandagelins som jag skulle ha på dygnet runt tills på tisdag (operationen var en fredag) i syfte att hålla smuts och baciller borta. Proceduren upprepades sedan med det andra ögat.

Efter ingreppet

Efter ingreppet kände jag mig ganska förvirrad när jag glatt traskade ut i väntrummet. Jag fick ett antal oroliga blickar från några personer som satt och väntade på sin tur att behandlas. De frågade hur jag mådde om jag kunde se och hur jag upplevt operationen. Jag tittade ut genom fönstret och konstaterade snabbt att det stod "Skolgatan" på den lilla gatuskylten på andra sidan vägen.

Efter att ha avslutat det ekonomiska och fått ett antal lycka till från de övriga väntande traskade jag glatt ut på gatan, framför en bil som dock redan påbörjat en inbromsning eftersom vi var nära en korsning, och gick bort till min flickvän som avslutat sin shopping och väntade i bilen. Nöjd som jag var över min syn som var långt bättre än jag förväntat konstaterade jag att jag hellre ville gå en runda på stan än åka hem och vila efter operationen medan flickvännen var hos frissan. Allt eftersom vad tiden gick insåg jag att jag började se allt sämre efter ett tag insåg jag att det bästa var att blunda. Den ganska logiska slutsatsen blev att det är viktigt att vila ögonen ofta och mycket efter en operation. En rekommendation till alla som läser detta och funderar på att göra en operation är alltså att åka hem och vila så snart som möjligt efter operationen.

Veckan efter operationen

Dagarna efter operationen blev synen gradvis bättre hela tiden. I allmänhet kan sägas att jag kände mig ganska ansträngd i ögonen större delen av tiden och det kunde vara skönt att bara sitta och blunda en stund. Jag kände mig tröttare än vanligt och sov 9-12 timmar per natt vilket är betydligt mer än jag gör i vanliga fall. Dessutom sov jag oftast en eller ett par omgångar pådagen.Jag antar att detta var ett tecken på att kroppen behövde vila efter operationen. Första dagen efter operationen skulle jag ha 3 olika sorters droppar dären innehöll voltaren (mot värk), en antibiotikaoch den sista innehöll enbart fukt (koksalt) och det blev ett ideligt droppande.

Andra och tredje natten efter operationen vaknade jag av att jag hade ont i vänstra ögat. Jag droppade först med voltarendropparna och tog sedan en värktablett och något av detta hjälpte för efter ett tag gick värken ner och jag kunde somna om. Även på dagarna upplevde jag vänstra ögat som mer irreterat och synen var betydligt sämre med detta än det andra ögat under hela första veckan. Det var även rödare än det andra ögat.

Efter 4 dagar fick jag ta av bandagelinsen. Synen blev då snabbt märkbart bättre och jag kunde snart vistas ute utan att uppleva stora problem. Under hela veckan var jag ljuskänslig ochtrivdes bra i sovrummet med rullgardinen nerdragen. När jag gick ut var jag iförd solglasögon trots molnigt väder. Om det gick bra att vistas ute var det svårare att se på

Nu är det ca ett halvår sedan operationen och jag är fortfarande mycket nöjd. Det enda men jag skulle kunna nämna är att det ibland kan kännas torrt i ögonen när jag vaknar på morgonen.