onsdag 16 december 2009
fredag 18 september 2009
Stugan
måndag 7 september 2009
Stora syltraversen
Efter en god natts sömn var vi laddade när vibegav oss iväg efter en stadig frukost bestående av blåbärsgröt.
Strax efter 7 på morgonen kom vi iväg från fjällstationen och påbörjade vår vandring bort mot templet. Det regnade vågrätt, var tät dimma och blåste rejält. Efter lite problem med att hitta ett lämpligt vadställe över forsen började vi knata upp mot den första pinnaclen.
Här började klättringen på allvar. M började med att plocka fram, selar, rep, karpinhakar och kilar ur ryggsäcken. Vi satte på oss grejorna och började vår klättring uppför den första pinnaclen. Klättringen gick långsamt framåt. M gick före och ledde och jag kom efter och samlade in säkringarna efter oss.
Efter vad som kändes som en evighet kom vi upp på den första pinnaclen. Klockan hade då tickat iväg och närmade sig 11-tiden och nu var vädret som sämst under turen. Dimman gjorde att sikten var på ett par meter och det regnade och blåste rejält. Plötsligt fick jag syn på en papperslapp som seglade iväg med vinden. Efter en stunds funderande insåg vi att det var vår karta som vi satt fast på ryggsäcken med en liftkortsjojo. Som väl är hade M en extra karta i innerfickan. Väl uppe skulle vi fira oss ner 15 meter för att kunna ta oss vidare till nästa pinnacle. Här fanns ett helt ormbo av gamla säkringar som tidigare klättrare använt.
Att luta sig bakåt ut från klippan hängande i en sele kändes inte helt OK men så snart nedstigningen påbörjats kändes det bättre. jag hade lite problem med att linan fastnade i en skreva på mitten men jag fick loss tillräckligt för att komma ner helskinnad.
Nu var det dags för lunch och vi åt varsinn påse Turmat med vatten från vår medhavda termos. Det sägs att hunger är den bästa kryddan och det stämde väl just nu. Snart fick vi upp värmen och kunde fortsätta klättringen upp för andra och tredje pinnaclen. Dimman låg tät i allmänhet men lättade till och från tillräckligt för att man skulle förstå hur mäktig utsikten skulle kunna varit.....
Efter de 3 pinnaclarna fortsatte promenaden på tempelryggen bort mot topparna Templet och Storsola, den sistnämnda ligger i Norge och är efter Storsylen den högsta toppen i massivet. Tempelryggen var emellanåt bara ett par meter bred och stupen på respektive sida var höga.
Efter Storsola svängde vi djävulskammen norrut bort mot Storsylen. Klockan började nu närma sig 14 och vi fick rikigt fint väder en stund. Här var det strålande utsikt, både bort över de norska sjöarna västerut och tempeldalen på svenska sidan österut. Här var det dags att plocka fram kameran.
Det som såg ut att vara en "walk-in-the-park" på djävulskammen visade sig vara mycket block och stenar man skulle klättra över. Dimman, blåsten, de djupa stupen på sidorna gjorde sitt till. Nu började även tröttheten komma smygande och göra sitt till. Vi knatade på enligt bästa förmåga och började till slut närma oss den sista klätterutmaningen som kom precis nedanför Storsylen.
Storsylen 360 grader
Efter Storsylen fortsatte vi mot Pyramiden och Lillsylen som ses på nästa bild.
Efter lillsylen svängde vi höger och fortsatte turen nerför kammen tillbaka till fjällstationen. Kartan nedan visar ungefär vilken väg vi gått.